Getingens Livscykel

April-Juni

När vårsolens strålar letar sig fram igenom den tidigare frusna världen, då vaknar getingdrottningen till liv. Vintern har tärt hårt på hennes krafter så det första hon gör är att yrvaket flyga iväg och leta efter kolhydrater från någon sockerik växt eller ett träd som skadats och som läcker sav. Hon har dock inte tid att vila allt för länge, för så fort hon återhämtat sig börjar det intensiva arbetet med att hitta en lämplig boplats. Sökandet efter en boplats går noga till, och hon undersöker varenda hålighet hon kan hitta. När drottningen bestämt sig för en bra plats att anlägga sitt bo flyger hon iväg för att hitta byggmaterial. Som byggmaterial används cellulosafibrer som hon gnager av med sina kraftiga käkar från t.ex en gammal stängselstolpe (se bild t.v) eller en halvrutten ek (olika beroende på art, återspeglar boets färg), blandar de avskrapade fibrerna med saliv och rullar ihop det hela till en boll som hon sedan flyger till boplatsen med.

Nu börjar anläggandet av den "stjälk" som skall hålla det framtida boet på plats. Arbetet med stjälken går snabbt och inom några intensiva timmar är hon klar och börjar istället att anlägga den första sexkantiga cellen som skall rymma hennes avkommor. Så fort det finns plats i cellen lägger hon ett ägg i den, detta då hon instinktivt vet att det gäller att få fram undersåtar så fort som möjligt och då finns ingen tid att spilla. Hon fortsätter sedan att utöka cellerna och lägger ägg även i dessa. Då och då hämtar hon mer kolhydrater från närliggande källor och ibland så vilar hon, liggandes runt stjälken på boet..

När hon byggt 3-5 celler och lagt ägg i dem börjar hon bygga ett skydd runt cellerna. Hon sysslar med detta på heltid de kommande 5 dagarna innan de första äggen kläcks och larver tittar ut. Nu börjar det verkliga eldprovet för drottningen. då larverna är konstant hungriga och kräver proteiner i massor. Drottningen ger sig därför ut för att jaga insekter. När hon lokaliserat ett byte anfaller hon och sticker snabbt ihjäl offret (till skillnad från bina som bara kan stickas en gång och där giftet är avsett för inkräktande honungstjuvar, så kan getingen sticka hur många gånger som helst, vilket behövs när den ska jaga insekter). Bytet styckas (se bild ovan mitten) omgående så att enbart den proteinrika mellandelen av insekten blir kvar, varpå färden går hem till boet igen där köttbiten smälts av drottningen till flytande form som sedan larverna matas med. På detta viset fortsätter det fram tills det att larverna är så stora att de fyller upp sina celler (inträffar ca 10-20dgr efter kläckningen). Det som händer nu är att larverna går in i förvandlingstadiet "puppstadiet" där de omvandlas från larv till fullvuxen insekt. Efter 7-9 dagar är processen klar och getingarna börjar gnaga sig ut ur den silkeskupol som bildats av larven vid förpuppningen. Väl ute ur cellen är arbetaren (en arbetare kommer från ett befruktat ägg och är alltid en hona)  mycket sårbar, detta då hennes yttre skelett (exoskelett) inte hårdnat ännu. Några dagar senare när exoskelettet hårdnat och fått sina vackra gul-svarta pigment, signalerar drottningen till arbetaren vad som behövs göras med hjälp av doftsignaler "feromoner". Till en början blir det mest husbestyr, såsom att rengöra använda celler eller hjälpa nya arbetare att ta sig ut ur sina silkeskupoler. Ju fler arbetare som kommer fram ju mindre rör sig drottningen utanför boet, då arbetarna tar över alla de farliga uppgifterna. När boet innehåller ca 10 arbetare slutar drottningen helt att vistas utanför boet, hon arbetar nu istället uteslutande med att lägga ägg.

Juni-Juli

Om våren varit god med riklig tillgång på bytesinsekter och gynnsam väderlek, växer boet snabbt under sommaren och arbetarna skickas ut på ständig jakt efter föda till samhället. Skulle vädret vara mycket dåligt under en längre tid används de större larverna i boet som ett internt matförråd åt de mindre larverna i hopp om gynnsammare väder längre fram. Att boet konstant innehåller mellanstora larver har visat sig vara nödvändigt i kärva tider då dessa utsöndrar ett slags näringsrika salivdroppar som kan rädda de vuxna getingarna om jaktlyckan skulle vara dålig en längre tid. Denna form av näringsutbyte mellan individer är ett fenomen som kallas "trophallaxis" och som beskrivs mer på sidan om speciella företeélser.

De vuxna individerna behöver mycket kolhydrater och bortsett från näringsutbytet med larverna så hämtar de sockerarter exempelvis från övermogen frukt eller genom att gnaga bort barken på småträd för att komma åt saven (se bilder). Väl inne i boet distribueras näringsämnena till både arbetare och drottning.

Juli-Sept

På sensommaren eller början av hösten börjar getingdrottningen lägga obefruktade samt befruktade ägg i  märkbart större celler i boet. De obefruktade äggen utvecklas till hannar och de befruktade äggen blir arbetare i kolossalformat som efter befruktning kommer bli nästa års drottningar.

Boet har vid denna tiden på året (Juli-Sept beroende på art) nått en ansenlig storlek med många hundra, kanske tusen celler och många nya drottningar och hannar. Arbetarna har nu så fullt upp med att mata dessa stora bestar att arbetet med nya larver skjuts åtsidan. Så någon vacker och solig höstdag så flyger drottningar och hannar ut för att para sig. Hannarna har bara denna uppgiften, varvid de inte heller har någon nytta av en gadd. Getinghannar kan alltså inte stickas och är helt ofarliga. Att känna igen hannen är lätt då denna har längre bakkropp, oftast är betydligt mörkare samt har märkbart längre antenner än en arbetare eller drottning. Vid parningen är det inte ovanligt att se en hel drös med hannar som är på honan, och hon kan faktiskt para sig med flera av dessa. Efter parningen brukar hannarna "driva omkring" medans de nyparade drottningarna börjar förbereda sig inför vintern genom att leta upp något ställe som de kan övervintra på. I boet råder nu anarki då den gamla drottningen inte längre orkar styra upp arbetarna. När drottningen drar sig tillbaka i boet för att dö börjar arbetarna lägga sina egna ägg i cellerna (efter att de kastat ut de befintliga larverna). Eftersom arbetarna inte är befruktade och därför endast kan lägga obefruktade ägg som blir till hannar så dör boet snart ut. När boet är tomt på arbetare så finns ofta några drottningar och hannar kvar som blivit fullvuxna precis innan kollapsen. Inte sällan finns också några befruktade drottningar kvar i boet om detta erbjuder en skyddad miljö inför vintern. Medans getingarnas aktivitet i boet snabbt avtar sjuder fortfarande aktiviteten i och under boet. Nu tar nämligen alla nedbrytare över boet som de sakta förgör. Insekter som frossar på boet vid denna tiden är bl.a ängrar, vissa blomflugelarver, tvestjärtar & spindlar.

Sept-April

Under vintern ligger de befruktade drottningarna i en slags dvala och inväntar nästa vår för att då starta upp ett eget samhälle. De kan klara av minusgrader, då de producerar glykol i kroppen som förhindrar dem att frysa. Ofta kan man på vintern finna drottningarna i barksskrevor på gamla träd eller i ett gammalt getingbo, eller ibland även inomhus bakom en tavla. Det är väldigt många drottningar som under vintern blir offer för såväl kylan som för diverse småfåglar och däggdjur. Dessa, som aldrig skulle ge sig på en geting under dess aktiva fas, kan få sig ett skråvmål nu på vintern då getingen ej orkar försvara sig.