Getingens livscykel
Vänligen observera att några arter (Tysk geting, Vanlig geting & Bålgeting) har en något längre säsong än det som angivits här, och kan vara aktiva in i November månad under gynnsamma förhållanden.
April-Juni: När vårsolens varma strålar tinar upp en tidigare frusen värld, vaknar getingdrottningen till liv. Vintern har tärt på hennes krafter så hennes första uppdrag blir att återhämta krafterna genom att leta upp någon sockerrik växt samt att bara sitta och sola sig i värmen. Så fort hon återhämtat sig börjar hon ett intensivt arbete med att hitta en lämplig boplats. Hon är noga och undersöker varenda hålighet hon kan hitta, känner av utrymmets storlek, fuktigheten etc (ett gynnsamt mikroklimat är viktigt).. Boplatsen varierar beroende på art men generellt kan man säga att de flesta artena i Sverige kan bo både ovan och under marken. När drottningen bestämt sig för en plats flyger hon ut för att hitta byggmaterial. Hon använder cellulosa eller "träfibrer" som hon gnager av i remsor från t.ex en gammal stängselstolpe eller en halvrutten ek. Remsan blandar hon med saliv och rullar ihop till en boll som hon flyger till boplatsen med
.
Nu börjar hon omsorgsfullt anlägga en stjälk som skall hålla boet på plats (nedan t.v). Inom några timmar är hon klar och börjar genast anlägga den första sexkantiga cellen (Mitten) som skall rymma hennes avkomma. Hon lägger ett ägg i botten på cellen så fort det finns plats för den då hon vet att det gäller att få fram undersåtar så fort som möjligt och då finns det ingen tid att spilla. Hon fortsätter att utöka cellerna och lägger ägg även i dessa. Då och då hämtar hon socker från t.ex savande träd i närheten och ibland så vilar hon, liggandes runt stjälken på boet..
När hon byggt mellan 3-5 celler börjar hon bygga ett skydd runt sina ägg. Hon fortsätter med bobyggandet fram tills det att äggen kläcks, vilket tar ca 5 dagar och det är nu det verkliga eldprovet börjar. De nyckläckta larverna är hungriga och kräver proteiner i massor. Hon måste nu börja jaga insekter. När hon lokaliserat ett byte anfaller hon och sticker snabbt ihjäl offret. Till skillnad från bina som bara kan stickas en gång och där giftet är avsett för inkräktande honungstjuvar, så kan getingen sticka hur många gånger som helst, vilket den behöver för att kunna jaga effektivt. Bytet styckas så att enbart den muskelrika mellan-delen av insekten blir kvar.(Ovan t.h) Sedan flyger hon hem och matar sina larver. Så här fortsätter det fram tills det att larverna är så stora att de fyller upp sina celler (inträffar ca 10-20dgr efter kläckning). Nu spinner larverna igen sina celler med silke som de utsöndrar från munnen och genom att slänga sig runt i cellen så bildas en fin halvrund kupol över cellen. I detta stadiet utvecklas larverna till fullvuxna individer. Efter ca 7-9 dagar i det s.k puppstadiet är de färdigutvecklade och börjar gnaga sig ut ur sin silkeskupol. Väl utanför cellen är den nya arbetaren ,som alltid är en hona, mycket sårbar, då hennes yttre skelett inte ännu hårdnat. Efter några dagar har det dock hårdnat och hon har fått sina vackra gul-svarta pigment. Drottningen signalerar till arbetaren vad denne skall göra med hjälp av doftsignaler "feromoner". Till en början blir det mest husbestyr, såsom att rengöra använda celler eller hjälpa nya arbetare att ta sig ut ur sina silkeskupoler. Så fort de första arbetarnas yttre skelett har stelnat ser drottningen till att de tar över hennes bestyr med att samla in mat till larverna samt att hämta sockerrik kost till henne. När boet innehåller ca 10 arbetare är den farligaste tiden över för samhället. Getingdrottningen kan nu uteslutande jobba med att lägga ägg. Arbetarna fortsätter att utöka boet med fler våningar och fler skyddslager runt boet.
Alla arbetarna, som är honor, har gadd och kan försvara boet och sig själva mot inkräktare. Arbetarna har en inre rangordning delvis baserade på hur gamla de är. De äldre getingarna vaktar oftast ingången till boet medans de unga står för mer krävande bestyr.
Juni-Juli: Om våren varit god med riklig tillgång på bytesinsekter och gynnsam väderlek, växer boet snabbt under sommaren och arbetarna skickas ut på ständig jakt efter föda till samhället. Skulle vädret vara mycket dåligt under en längre tid används de större larverna som ett internt matförråd åt de nya larverna..Det är nämligen så att boet aldrig får vara tomt på mellanstora larver, då dessa utsöndrar ett slags saliv bestående av kolhydrater och proteiner som drottningen och arbetarna behöver för att överleva dagarna med dålig jaktlycka. När arbetarna kommer för att mata larverna får de en droppe sådan saliv i utbyte. Det har visat sig genom experiment att om man tar bort larverna eller hindrar arbetarna från att komma åt salivdroppen, så dör hela samhället ut. Denna form av näringsutbyte är ett fenomen som kallas "trophallaxis" och som beskrivs mer på sidan om speciella företeélser.
De vuxna individerna behöver mycket kolhydrater och bortsett från näringsutbytet med larverna så hämtar de sockerarter exempelvis från övermogen frukt (Nedan t.h) eller genom att gnaga bort barken på småträd för att komma åt saven (Nedan t.v). Väl inne i boet distribueras näringsämnena till både arbetare och drottning.
Juli-Sept: På sensommaren eller början av hösten börjar getingdrottningen lägga obefruktade ägg i vissa celler och i andra större celler lägger hon befruktade ägg (alla arbetare kommer från befruktade ägg). De obefruktade äggen kommer bli hannar och de befruktade äggen kommer bli nästa års drottningar. Vad är då skillnaden mellan en arbetare och en drottning egentligen? Jo skillnaden är storleken (p.g.a. större celler) samt att dessa även som vuxna utfodras med proteinrik kost.
Boet har vid denna tiden på året (Juli-Sept beroende på art) nått en ansenlig storlek med många hundra, kanske tusen celler och många nyckläckta drottningar och hannar. Arbetarna har nu så fullt upp med att mata dessa stora bestar att arbetet med nya larver skjuts åtsidan. Så någon vacker och solig höstdag så flyger drottningar och hannar ut för att para sig. Hannarna har bara denna uppgiften, varvid de inte heller har någon nytta av en gadd. Att känna igen hannen är lätt då denna har både längre bakkropp och synbart längre antenner än en hona. Vid parningen är det inte ovanligt att se en hel drös med hannar som är på honan, och hon kan faktiskt para sig med flera av dessa. Efter parningen brukar hannarna "driva omkring", ibland är de hemma i boet, ibland är de ute på näringsjakt. De parade drottningarna återvänder också ibland hem till boet eller så börjar de förbereda sig inför vintern genom att leta upp något ställe som de kan övervintra på. I boet råder nu snarast anarki då drottningen inte längre orkar styra upp arbetarna. Drottningen drar sig tillbaka för att dö, arbetarna börjar då lägga egna ägg i cellerna (efter att de kastat ut de befintliga larverna). Arbetarnas ägg (som är obefruktade och därför enbart kan bli hannar) brukar vid denna tiden dock inte bli till fullvuxna individer och boet dör sakta ut. När boet är tomt på arbetare så finns ofta några drottningar och hannar kvar som blivit fullvuxna precis innan kollapsen. Oftast finns också några befruktade drottningar kvar i boet, som letat upp en skyddad plats för vintern. Getingarnas liv går in i en vilofas, men fortfarande sjuder aktiviteten i och under boet. Nu tar nämligen alla nedbrytare över boet som de sakta förgör. Insekter som frossar på boet vid denna tiden är bl.a ängrar, vissa blomflugelarver, tvestjärtar & spindlar.
Sept-April: Under vintern ligger de befruktade honorna i dvala och inväntar nästa vår för att då starta upp ett eget samhälle. De kan klara av minusgrader, då de producerar glykol i kroppen som förhindrar dem att frysa. Ofta kan man på vintern finna drottningarna i barksskrevor på gamla träd eller i ett gammalt getingbo, eller ibland även inomhus bakom en tavla. Det är väldigt många drottningar som under vintern blir offer för såväl kylan som för diverse småfåglar och däggdjur. Dessa, som aldrig skulle ge sig på en geting under dess aktiva fas, kan få sig ett skråvmål nu på vintern då getingen ej orkar försvara sig.
